På tre av spåren sjunger Sven Zetterberg, inte för att Per behöver hjälp med sången, det klarar han med glans själv. Zetterberg spelar också gitarr på tre låtar, inte för att det behövs där heller, men det ger skivan ytterligare en dimension. Hur låter det då? Det låter mycket, mycket bra, man blir överraskad över att detta band fått förbli en hemlighet så länge. Grunden är 50-tals blues/r’nb med lätta kryddning av 50-tals rock’n roll, en väldig trevlig anrättning.
Second Jive inleds starkt med Louisiana-rykande toner, Yes Indeed, gitarr och munspel av högsta kaliber. På Disconnected tar man det lugnt, orgeln är mäktig, utsökt. Zetterbergs sång i Troubles Good-Bye, för detta till en av plattans bästa spår, prima djungelrytmer. I princip alla spår är starka, varierande och intressanta, man hör att dessa herrar vet hur man spelar blues med små nyanser för att få ett stort resultat.